”Köla-Inge” Lindqvist var Sveriges bäste backhoppare i slutet av 1950-talet. Han deltog i både VM och OS, men världskändis blev han genom en spektakulär landning.
1959 blev Inge Lindqvist svensk mästare och imponerade också internationellt med en andraplats i Holmenkollen och ett brons i S:t Moritz i den schweiziska backhopparveckan.
Mest känd är han emellertid för sitt spektakulära hopp i Källviksbacken i Falun 1962.
Han kurar ihop sig och gör sig så liten som möjligt när han glider ner för överbacken. När han når uthoppet trycker han ifrån och lyfter – fast utan ena skidan.
– Jag visste att jag skulle tappa skidan, konstaterar Inge Lindqvist och förtydligar:
– De hade hoppat för långt på träningarna, så de lät bygga en ny avsats. Det var så smalt och jag tänkte på det direkt när jag såg avsatsen. När jag går över där så kan klacken på bindningen ta i, och då blir det problem. Så blev det, men landningen klarade jag, som tur är, säger han och skrattar.
Han landade och förblev stående på en skida. En bravad som uppmärksammades i hela backhopparvärlden.
”Var tvungen”
Han är inte en man som vilar på sina lagrar. Inge utstrålar energi och livsglädje, och när kaffet är urdrucket och gräddbullarna uppätna är jag ivrig över att få veta mer om vad han har på sitt livs cv.
Han berättar att som ung var det först inte tal om någon satsning på backhoppning. Inges fokus var fotboll, matematik och teknik. Backhoppning föll sig inte naturligt.
– Det finns ingen sådan bakgrund i familjen, säger Inge.
Något som ju lugnt sagt skulle komma att ändras.
Det hela började i unga tonåren i Lässerud med egenbyggda hopp.
– Yngve, son till Hilmer, drogs med i det. Vi byggde backe i Lässerud och hoppade ungefär 21 meter med ljus installerat. Jag tvekade först, men sedan var jag hemma och åt mat, och då fick jag höra att brorsan, som var två år yngre, hade hoppat – och då var jag tvungen.
Det var där passionen för backhoppning väcktes till liv och där vägen till en framgångsrik hoppkarriär började. Men det var först under lumpen i Skövde som Lindqvist verkligen nådde elitnivå i backhoppning, tack vare möjligheten att träna regelbundet.
– Skövde är ingen vinterstad egentligen, men jag fick tid att träna i militären och jag tränade mycket och blev bättre.
Tänja gränserna
Lindqvist deltog i Östersund 1956 och Frösundatävlingarna. Efter det öppnade sig möjligheten att bli en del av träningsgruppen. År 1958 kvalificerade han sig för att representera Sverige i världsmästerskapen i Lahtis, Finland, där sex deltagare valdes ut. Året därpå, 1959, tog han hem segern i svenska mästerskapen inom backhoppning.
Det var något särskilt med backhoppningen. Det var spännande och utmanande samtidigt, man kunde tänja gränserna.
– Inge Lindqvist.
År som Inge Lindqvist ser tillbaka på med glädje.
– Det var något särskilt med backhoppningen. Det var spännande och utmanande samtidigt, man kunde tänja gränserna.
”Köla” fortsatte på den inhoppade banan och nådde höjdpunkten när han deltog i vinterspelen i Squaw Valley 1960. På avslutningsdagen den 28:e februari placerade han sig som 29:a i tävlingen med hopplängderna 79,5 och 79 meter, vilket resulterade i en imponerande poängsiffra på 190,1.
God stöttning hemifrån var en grundbult bakom meriterna.
– Det är viktigt. Familjen spelar en stor roll och har alltid gjort det i det mesta man gör.
Vad har du hoppat som längst?
– Det var när jag hoppade 112 meter i Planica, Slovenien.
Du har varit med i Hela Edas Lista sedan 1994, när partiet startades. Hur kom du in på politiken?
– Jag fick frågan om att vara med av tre fruntimmer. Jag tycker att det är kul att veta hur saker fungerar.
| Om Inge Lindqvist |
|---|
| Ålder: 88 år. |
| Bor: Nyinflyttad till Koppom. |
| Imponerar på dig: När man går sin egen väg. |
| Skryt om något! Jag har förstått vad algoritmer är med en Rubixs kub, sedan har jag lärt mig Pythagoras sats igen. |
| Favoritmat: Jag tycker att gröt är väldigt gôtt, det tar jag gärna fler portioner av. |
| Lyssnar gärna på: Klassisk musik, opera. |
