I min analys av Arvika sjukhus och dess inbegripande i Region Värmlands sparplaner strävar jag efter att lyfta fram ett omfattande perspektiv. Problemet sträcker sig långt bortom regionens fyra väggar.
Egentligen borde vi fröjdas.
I maj 2023 låg statsskulden under 1 000 miljarder kronor, vilket markerade första gången sedan 1993. Snart förväntas den endast utgöra 15 procent av BNP, jämfört med det inom EU tillåtna taket på 60 procent. I ett europeiskt perspektiv är det snudd på extremt.
Samtidigt går statens finanser strålande.
Ladorna är fulla som det brukar heta på politikerspråk. Eller snarare överfulla. Det statsfinansiella överskottet har utvecklats bättre än någon hade kunnat drömma om.
Så, vad är problemet?
Jo, denna förmögenhet satsas inte på vår välfärd.
Samtidigt som staten ser över sina lador går en rad kommuner och regioner på knäna för att leva upp till sina välfärdsåtaganden.
Det handlar bara om att ta ett politiskt beslut om att använda dessa pengar till välfärdssatsningar och inte annat.
I det tuffa ekonomiska läget med inflation och ett försämrat säkerhetsläge ökar oron i samhället. Då blir stabiliteten i skolan, vården och omsorgen viktigare än någonsin. Regeringen behöver ta sitt ansvar för att undvika nedskärningar så långt det är möjligt och för att välfärden ska klara krisen och stå stark för framtiden. En stark välfärd behövs i en orolig tid.
Region Värmland har en kavitet i storleksordningen en miljard att fylla, och därmed föreslår man att göra en skändlig nedskärning i välfärden. Bland annat vill man spara 22 till 27 miljoner kronor på akutsjukvården i Arvika.
En blygsam sparsamhet, trots sin till synes ringa omfattning, blir desto mer förödande när den används för att bekämpa det ekonomiska underskottet. Det är som en tyst storm som sakta samlar kraft över oss västvärmlänningars horisont, hotfull och obeveklig. Att fatta beslut utan en grundlig konsekvens- och riskbedömning är som att ge sig ut i den okända natten utan en lykta – förvånande och fylld av faror.
Jag menar, jag vill inte dö i en taxi på 61:an, för att den livräddande akutsjukvården är utom räckhåll. En långdragen oro, inte överdriven, som sätter fingret på det allvarliga hotet mot vår trygghet. För det är precis just det frågan handlar om. Närmare 7 000 patienter om året ska efter halvårsskiftet tvingas ta sig från Arvika till Karlstad för att få akutvård. Hjälp!
Sedermera förväntas en tiondel av regionens anställda få avsked på grått papper. Jag uppfattar det som väldigt provocerande att staten håvar in gigantiska överskott medan den regionala och kommunala välfärden i många fall krackelerar av resursbrist.
Kanske är det dags att reflektera över vårt politiska landskap och överväga hur fler lokalt förankrade partier kan få större påverkan på regeringspartierna. Det verkar som om dessa partier, på nationell nivå, ibland är främmande för den verklighet som regioner och kommuner kämpar med dagligen. En större förståelse för och insyn i de lokala behoven skulle kanske göra att våra politiska beslut bättre speglar och gynnar våra gemenskaper.
Enligt SKR (Sveriges kommuner och regioner) räknar samtliga 21 regioner med ett underskott i år och det sammantagna underskottet handlar om 22 miljarder, vilket motsvarar årskostnaden för två medianregioner.
Det är illa. Riktigt illa.
Jag söker svar och finner Konjunkturinstitutets prognoser som pekar på ett behov av lite drygt 100 miljarder kronor till 2024 för att rädda välfärden.
Och summan är inte bara rimlig, utan den vore självklar eftersom utrymmet finns.
Allt handlar om politiska prioriteringar hos partierna i riksdagen.
Visst, vi hade kunnat strunta i satsningar och i stället använda ännu mer av statens pengar till att lägga i ladorna eller till att genomföra stora skattesänkningar.
Men då måste vi samtidigt veta att vi ytterligare urholkar vår välfärd.
Fotnot: Notabelt är att effekterna av en ökad statsskuld beror på hur pengarna används och den övergripande ekonomiska politiken. Åtgärder som riktas mot produktiva investeringar och ekonomisk stimulans kan ha positiva effekter, medan oansvarig skuldsättning utan en tydlig plan kan medföra risker.
